måndagen den 22:e mars 2010

Nobelpristagare 2008

Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Kan en bok om en gammal gubbe och en fisk verkligen vara bra? Jag måste säga att jag betvivlade detta innan jag började läsa denna underbara lilla roman om en fattig fiskare och hans drömmar. Men, detta är storslagen, tidlös, dramatisk berättelse om människans vilja att överleva. Språket är stramt och återhållsamt, samtidigt som det uttrycker stor ömhet.


Mannen utan öde av Imre Kertész

Det här är berättelsen om en ung pojkes väg till 2:a världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Det här är en mästerlig roman, nödvändig att läsa.


Onåd av J.M. Coetzee

Onåd utspelar sig i Sydafrika och präglas av den plågsamma historia landet bär på sina axlar. Handlingen kretsar kring en vit medelålders lärare och dennes sexuella begär. Romanen handlar om "begärets rättigheter" och att leva i vanära, i onåd. Berättelsen är omskakande, fascinerande och oerhört provocerande. Jag blev både berörd och upprörd av boken.


Och solen har sin gång av Ernest Hemingway

Detta är Romanen med stort R om den förlorade generationen, om en grupp rotlösa unga människor i 20-talets Europa. Livet saknar mening och målet är att jaga starka upplevelser. Denna jakt leder människorna till barer, i och ur varandras famn och till tjurfäktningarnas blodiga katharsis. Romanen är ett fantastiskt tidsdokument skrivet på Hemingways stilbildande språk.


Det femte barnet av Doris Lessing

Det femte barnet är en berättelse om hur idyll förvandlas till mardröm. En hel familjs lycka slås i spillror, då det femte barnet föds. Något är fel med barnet, något som påverkar hela hushållet. Man kan uppfatta den här boken på många sätt, för mig är en reaktion att identifiera mig med Ben och bli upprörd över hur han blir syndabock för allt ont som sker. Mångfacetterat.


De blåaste ögonen av Toni Morrison

Detta är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.


Jerusalem av Selma Lagerlöf

Jerusalem är berättelsen om hur väckelsen når några familjer i socknen Nås i Dalarna. Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett arbete väl utfört. Språket är enkelt och vackert, berättelsen är engagerande och man känner starkt med huvud-personerna i deras svåra stunder. Läs!


Ben, ute i världen av Doris Lessing

Det här är en fristående fortsättning på boken Det femte barnet. Ben har här växt upp och hans tillvaro präglas av ensamhet och rädsla. Han söker sig ut i en värld han inte förstår och blir utnyttjad i olika sammanhang. Jag tycker inte att den här boken är lika bra som Det femte barnet. Den är ganska förutsägbar och jag tycker att den saknar en del dimensioner föregångaren hade.


Barabbas av Pär Lagerkvist

Detta är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Språket är briljant i sin enkelhet, okonstlat och precist. På ett yttre plan handlar berättelsen om Barabbas, mannen som blev benådad i stället för Jesus. På ett inre plan handlar den om människans sökande och längtan efter Gud och om svårigheten att tro. Detta är en roman som bör avnjutas i stillhet.


Dvärgen av Pär Lagerkvist

Dvärgens mor sålde honom till ett furstehov när han var barn och sedan dess tjänstgör han hos fursten. Dvärgen betraktar sin omvärld med kalla grå ögon, och allt som är gott fyller honom med förakt och avsky. Hans livslust är list och lönnmord, grymhet och förstörelse. Det här är en otäck, otroligt skrämmande bok - ett mästerverk med många tolkningsmöjligheter.


Öster om Eden av John Steinbeck

Det här är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!


Snö av Orhan Pamuk

Till staden Kars kommer poeten Ka för att skildra en våg av självmord bland unga kvinnor. Staden blir snart insnöad och skakas av politiska och religiösa motsättningar. Boken är en roman med stor giltighet i dagens Turkiet och den väckte uppmärksamhet när den publicerades. Dock är boken i mitt tycke oerhört långrandig och full av utvikningar, som gör att jag helt tappar intresset.


Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf

Berättelsen utgör första delen i en trilogi, och den är en ödesmättad saga baserad på en folksägen som berättades på Mårbacka då Selma var liten. När den ryktbare general Löwensköld dör vill han i graven ha med sig den ring han fått i gåva av kung Karl XII. En bonde stjäl dock ringen, som sedan drar olycka över alla som har den i sin ägo.


Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf

Detta är del två i trilogin om den Löwensköldska ringen. Romanen är som en riktig såpa och innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. Den fattiga, föräldralösa Charlotte söker kärleken, men släktens förbannelse drabbar henne. Då hon i grunden är en god människa, reder dock allt upp sig i slutet. Språket glittrar som ett vattendrag i solsken.


Nässlorna blomma av Harry Martinson

Martin är yngst i en syskonskara om åtta barn, och då fadern avlider och modern reser till Kalifornien auktioneras de kvarvarande barnen ut i socknen... Det här är en självbiografisk roman om ett oönskat barns ensamhet och kamp för att överleva. Här blandas djupaste sorg med okuvligt hopp. Språket är oerhört vackert, poetiskt, vardagsnära och naket.

2 kommentarer:

  1. Jag är så nyfiken på Öster om Eden av Steinbeck. Har nosat på den många gånger. Jag älskade Vredens druvor men gillade inte Möss och människor något vidare. Fast det är å andra sidan ett tag sedan jag läste den så jag kanske skulle ge den en ny chans nu när jag vuxit till mig lite. *s*

    SvaraRadera
  2. Öster om Eden är den enda jag läst än så länge, men Vredens druvor har jag nyligen köpt i pocket.

    SvaraRadera