måndagen den 10:e oktober 2011

Sju år

Sju år av Peter Stamm, utgiven av Thorén & Lindskog, 2011

Alexander studerar arkitektur i München tillsammans med den vackra, begåvade Sonja. De tycks vara ämnade för varandra och passar bra ihop, utan att vara himlastormande förälskade. Alexander och Sonja gifter sig, de startar en arkitektbyrå tillsammans och lever ett stabilt och behagligt liv tillsammans. Trots detta till synes lyckliga liv, har Alexander svårt att glömma sin besatthet av det illegalt invandrade polskan Iwona, som han haft en flyktig förbindelse med innan han gifte sig. Något lockar och drar Alexander till Iwona, trots att han närmast föraktar hennes oföretagsamhet och hennes uppenbara kärlek till honom. När Alexanders och Sonjas gemensamma liv utsätts för påfrestningar kan inte Alexander längre stå emot sin lust att åter söka upp Iwona.

Läsaren får ta del av Alexanders historia då han berättar denna för Sonjas äldre väninna. Allt eftersom får läsaren vet mer och mer om vad som hänt tidigare samtidigt som livet går vidare med nya utmaningar. Berättelsen om Alexander, Sonja och Iwona känns mycket vardaglig och allmänmänsklig. Den handlar om komplicerad kärlek och människor som inte alltid gör kloka val. Språket är tämligen enkelt, precist och mycket lättläst. Texten och innehållet fångade omedelbart mitt intresse då jag öppnade boken "för att bara kika lite" och jag läste därefter ut boken på ett par dagar. Trots att det egentligen inte hände särskilt mycket i boken blev jag snabbt, och förblev jag hela tiden, mycket engagerad i Alexanders berättelse.

En av författarens styrkor är att han lyckas gestalta en man det inte är så lätt att tycka om, på ett sätt som gör att man som läsare ändå tar till sig honom och försöker förstå hur han tänker. Överlag är människorna i Sju år några ganska vanliga typer som gärna vill mer än de vågar när det gäller kärlek och passion. Förutom Iwona, som reservationslöst ger sig till den man hon älskar.

Ett tema av särskilt intresse för mig - adoption - dyker upp som ett sidotema i Sju år. Jag sprang ihop med Peter Stamm under Bokmässan och nämnde mitt intresse för detta tema och undrade lite över hur vissa av personerna i boken såg på adoption. Peter Stamm berättade då att han gjort omfattande efterforskningar kring adoption just för att visa på olika sätt att se på fenomenet. Som svensk adoptivförälder blir man både provocerad och bekymrad över vissa åsikter som framförs.

Utan att göra någon större affär av det gestaltar författaren orättvisor och en ojämlikhet man kan betrakta utifrån olika perspektiv. Här finns en man som utan att tveka tycker att han har rätt att utnyttja en kvinna på det sätt som bäst passar honom. Man kan också beskriva samma relation utifrån den västerländska medelklassens privilegierde livssituation och den immigrerade underklassens rättslöshet. Både ett feministiskt synsätt och en tolkning utifrån ett klassperspektiv tillför berättelsen nya dimensioner.

Sammantaget är Sju år en lättläst engagerande berättelse som speglar Europa i nutid. Människorna gestaltas på ett vardagligt, nyanserat sätt och handlingen både lockar och provocerar läsaren. Rekommenderas!

4 kommentarer:

  1. Fin recension! Jag tyckte också att författaren lyckades få en att förstå huvudpersonen, även om historien på ett objektivt plan var ganska märklig. Om man hade hört om det i verkliga livet hade man slagit ifrån sig med orden "vilket svin" men här var det mycket mer komplext.

    SvaraRadera
  2. Har tänkt mer på Sju år nu och kom på att vännen Antje troligen är med i berättelsen för att vara den ställföreträdande läsaren. När Antje kritiserar huvudpersonen, kan huvudpersonen försvara sig eller förklara sig. Smart konstruktion som liksom tar udden av läsarens kritik.

    SvaraRadera
  3. Och smart analys av dig, tycker jag. Du har ju säkert rätt i din iakttagelse.

    SvaraRadera
  4. Nu har jag äntligen kommit till skott och läst. Antje har verkligen en viktig roll i den här romanen. Jag gillade verkligen berättarstilen även om själva berättelsen ibland var irriterande, det var inga lätta personer att ta till sig!

    SvaraRadera