tisdagen den 10:e april 2012

Kivi & Mosterhund

Kivi & Monsterhund av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson, utgiven av OLIKA förlag, 2012

Den här boken har varit årets största snackis hittills och det bara på grund av det lilla ordet hen. Det har sags och skrivits så mycket om detta pronomen att jag knappast har något nytt att tillföra. Det är fascinerande att ett litet ord kan väcka sådant ramaskri. Bland de som gillar ordet hen finns de som tycker att det är ett praktiskt ord att använda när man inte vet könet på en varelse eller när det helt enkelt kvittar. Sedan finns det de som utmärker sig genom att närmast försöka låtsas att kön överhuvud taget inte existerar. De är i sin fulla rätt så länge det handlar om dem själva, men jag tycker inte att man har rätt att experimentera med sina barns könsidentitet. Kön är en viktig aspekt för barn, däremot är det inte så att kön styr över personlighet, temperament, tycke och smak. Biologiskt kön är en sak, kön som social konstruktion något annat. Andra grupper har rasat och härjat om farligheten i det lilla ordet hen. De tycks befara att samhällsstrukturen helt kommer att vändas upp och ned för att det finns ett könsneutralt pronomen. Det tror jag nu tyvärr inte kommer att hända, men jag hoppas att det lilla (o)förargliga ordet kommer att få människor att tänka till några gånger extra kring den revolutionära tanken att kön inte alltid spelar någon roll.

Men boken då? Ja, den försvann liksom i hen-snacket. Boken om Kivi handlar om längtan efter en hund. Kivi längtar alldeles oerhört efter en lurvig varelse, men på natten drömmer hen om en alldeles hopplös Monsterhund. Kivi gör allt för att försöka dressera Monsterhunden, men det slutar ändå med kaos och kravaller. När väl födelsedagsmorgonen infinner sig vill Kivi inte alls ha någon hund, nu vill hen ha något helt annat...

Kivi & Monsterhund är en fantastisk orgie i språk- bild- och berättarglädje. Texten är skriven på lättläst, skuttande rim och här finns många fler nyord än hen; vad sägs t ex om parvelpysor och storebröstrar? Berättelsen är helgalet rolig och får både den vuxne och barnet att fnissa hysteriskt. Boken är dessutom illustrerad av min favorit Bettina Johansson, som alltid skapar detaljrika, intresseväckande, tokroliga bilder man kan ägna lång tid åt.

Kivi & Mosterhund är helt enkelt en otroligt rolig bok för barn i åldern 3-6 år. Det är faktiskt synd att bokens övriga kvaliteter försvunnit i den efterföljande hen-debatten. Samtidigt har boken säkert hittat många läsare tack vare uppståndelsen. Vad tyckte då den 6-åriga dottern? Jo, hon tyckte att berättelsen var jättekul, Monsterhunden lite läskig och Kivis glasögon tokiga. Jag frågade om hon undrade över ordet hen. Eftersom hon inte visste vad det betydde förklarade jag att man kan säga det när man inte vet om det är en han eller en hon. Jaha, sa tösen bara och lagrade in begreppet som vilket som helst.

Andra som skrivit om Kivi är Barnboksprat.

2 kommentarer:

  1. Fick också reaktionen jaha när vi pratade om ordet hen efter läsningen. Grabbarna var mer fascinerande av monsterhund. Det är en himla bra bok!

    SvaraRadera