måndagen den 7:e maj 2012

Eld

Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, utgiven av Rabén & Sjögren, 2012

Eld är del två i en planerad trilogi om magiska tonårshäxor i en svensk småstad. I första delen, Cirkeln, kallas tjejerna till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondskan. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. En efter en upptäcker tjejerna att de har olika magiska krafter. Samtidigt fortsätter det vanliga livet och det är inte så lätt att veta hur man ska hantera sina nya krafter. Cirkeln avslutas med en stor sammandrabbning och i Eld får vi fortsätta att följa huvudpersonerna. Något nytt dyker upp i Engelsfors som inledningsvis verkar tämligen harmlöst, om än lite knäppt och närmast skrattretande. Elias föräldrar startar en rörelse som vill få människor att tänka positivt. Den här rörelsen får dock allt mer makt och de utvalda börjar misstänka att det finns magi med i spelet. Samtidigt kämpar tjejerna med att få sina vanliga komplicerade tonårsliv att fungera, något som blir allt svårare för dem. Inte blir det lättare av att Rådet dyker upp och informerar dem om att de kommer att förhöras och ställas till svars för att de utövat magi utan tillstånd.

Liksom i Cirkeln imponeras jag över författarnas fingertoppskänsla när de gestaltar de olika tjejerna. Man tycker mer eller mindre om de olika karaktärerna och man identifierar sig mer eller mindre med dem, men de blir alla mycket verkliga för läsaren. Flickorna brottas med kärleksproblem, föräldrar som grälar och satsar all tid på sina karriärer, en mamma som är deprimerad, en pappa som är alkoholiserad och socialen som kontrollerar vartenda steg man tar. I skolan blir grupptrycket allt hårdare, stämningen piskas upp och allt närmar sig en katastrof. Det är mer än 30 år sedan jag var i huvudpersonernas ålder, ändå känner jag igen allting. Författarna har lyckats fantastisk bra i sin gestaltning av tonårens universella svårigheter.

Den satiriska skildringen av rörelsen PE (Positiva Engelsfors) är mycket intressant. Att man genom positivt tänkande och lite ansträngning bör kunna klara sig själv, utan att ligga någon till last, genomsyrar tänkandet i PE, på samma sätt som det dominerar livsåskådningen i vårt samtida politiska etablissemang. Livet skildras som svart-vitt, antingen bidrar man eller så är man tärande. PE som fenomen präglas av extrem framgångsteologi, en rigid inställning som använder sig av sofistikerade psykologiska mekanismer för att övertyga och underminera kritik. Fenomenet är lika skrämmande i verkligheten som i Engelsfors.

Sammantaget är Eld en helt fantastisk mix av fantasy och socialrealism. Författarna lyckas återigen med konststycket att få de magiska elementen att verka helt självklara i den annars mycket vardagsnära skildringen av tonårens plågor och glädjeämnen. Handlingen är spännande, huvudpersonerna är psykologiskt trovärdiga och texten lättläst. Det här är en bok man sträckläser och lägger ifrån sig med ett stort STÖN; det är alldeles för länge tills tredje delen kommer!

Fler som skrivit om Eld är Bokhora, Dagens bokBokodyssé och SvD.

2 kommentarer:

  1. Jag ska läsa Cirkeln i sommar. Läser sällan svenska skönlitterära författare - Carina Burman är ett av undantagen - men Cirkeln är jag verkligen nyfiken på.

    SvaraRadera
  2. Hoppas du blir nöjd, jag blev förvånad över att de var så bra.

    SvaraRadera